Jag är på plats i min nya lägenhet. Är nu sambo med min pojkvän. Trivs enormt bra redan, trots det kalla golvet. Men det är bara att köpa ett par tofflor som löser det. Finns ju billiga på IKEA.

Umeå är kallt, men det är underbart ändå. Visst saknar jag värmen i Edinburgh, men vännerna här gör det värt att vara här. Jag står gärna ut med lite kyla. Värme får jag från killen ändå.

Therese är lycklig. Therese trivs. Therese älskar livet. 

Är det någon som ens läser denna blogg?

Igår torsdag, blev det klart att jag och Piotten (min pojkvän) får lägenheten redan sista helgen i mars. Wohoo! Då kan jag vara med och flytta allt, i princip.

Jag kommer till Sverige onsdagen den 25e mars, tillsammans med min bror. Då åker vi till Gävle/Valbo. Kommer väl fram närmare 22-23 på kvällen. Sover med stor sannorlikhet hos pappa i Valbo. Sedan på morgonen efter, kl 07:57, går mitt tåg mot Sundsvall. Har jag tur hinner jag ta en fika med Micke, innan jag sätter mig på bussen som skall ta mig vidare till Umeå.

Väl framme i Umeå så ska jag direkt till Starz i Up2-gallerian för fika med Sara. Gissar på att det kommer bli en latte för mig. Kanske någon macka om jag är lite småhungrig. Efter fikat kommer jag att bege mig till Piottens jobb, om det är okej för honom. Vi kanske kommer åka hem till honom tillsammans. Och sen resten av dagen/kvällen ska jag bara njuta av att jag är i min hemstad. Njuta lite av Piotten också. Kanske (eller förmodligen) blir det att packa ihop saker i hans lägenhet. Så det blir lättare till helgen när allt ska flyttas.

Dagen efter, på fredagen, så åker jag till mormor. Så tidigt som möjligt, så jag hinner fixa med det jag planerat. Det vill säga mina saker jag har hos henne. Jag bodde ju där innan jag flyttade hit till Edinburgh, så jag har allt mitt där, som jag inte har här. Så det är en hel del att gå igenom.

Jag vill vara där senast kl 10:00. Blir väl att äta en god frukost innan jag tar tag i mina bestyr (oj vad gammal jag kan låta ibland). Jag hoppas att jag hinner klart med mitt runt 15-tiden på eftermiddagen. Då går jag förmodligen till Fyrklövern för att handla hem lite till helgen. Så mormor har saker hemma. Allt tyngre iallafall, som t.ex mjölk, potatis och sånt. Om hon vill såklart. Gör det bara för hennes skull. Jag vinner inte så mycket på det, förutom att jag får mig en skön promenad. Och framförallt kan jag göra mormor glad. Och det är värt mycket för mig. Är mormor glad så blir jag glad.

Mamma har ju då flyttat därifrån, så ingen kommer finnas där för henne, förutom kanske min kusin. Men han bor ju rätt långt ifrån. Så jag ska göra allt jag kan för att mormor ska bli glad. Det är det värt.

Sedan runt 17 då Piotten slutar antar jag att jag kommer ta mig tillbaka till honom. Fortsätta med att packa ihop saker, planera, snacka och ja.. Förbereda inför stora flytten. På lördag morgon (10-11) hoppas jag att vi kan börja köra möbler. Det blir många vändor antar jag. Vi kommer nog inte köra allt på lördagen. Utan runt 19 hoppas jag att vi har fixat det mesta, så vi i alla fall kan sitta i nya lägenheten på kvällen. Göra en god mat, sitta vid datorn och lösa melodikrysset, kanske se någon film om vi
känner för det. 

På söndagen fortsätter vi med flytten och ser till att vi blir klara innan dagens slut. Men med tanke på att vi kommer ha många som hjälper oss så tror jag att det kommer gå fortare än planerat. Men det gäller att inte tro för mycket. Bättre att planera in en extra timme istället för en för lite. Eller vad tycker ni? 

Sen under veckan då Piotten jobbar så kommer jag att gå hemma (!!!!!!!!!!!!!) och fixa så det blir beboerligt. Eventuellt ta någon tur på stan för att handla stuff till lägenheten. Men det vet jag inte i dagsläget. Vill se hur det blir med det vi har nu. Men något jag vet att jag vill ha, som jag inte har idag, det är ett skrivbord eller i alla fall ett litet bord där jag kan sitta med min dator. Vill inte behöva sitta i soffan som jag gjort tidigare när jag varit hos Piotten. Det funkar till en början, men vill helst ha något som är mitt, något där jag kan sitta som folk. För förhoppningsvis kommer ju jag att plugga när jag flyttat tillbaka till Umeå. Och då vill jag ha en liten pluggavdelning. Vore lite mysigt.

Men ja, det återstår ju att se. Kommer nog hälsa på mormor mycket under veckan eftersom vi bor då knappt 500 meter från varandra. Hon kommer nog förbi oss också, för att se hur det ser ut. Och hon är så välkommen så. 

Under veckan kommer jag även ta mig till Umeå Bowlinghall för att träna. Jag har inte tränat sedan 21a sept (eller ja, det var ju match) förra året. Till helgen som kommer (4e-5e april) så ska jag ställa upp i Norrlandsmästerskapen som i år kommer att spelas i Birsta Bowlinghall. En hall som betyder rätt mycket för mig.

Det var just i den hallen som jag hade mitt första (och enda) juniorlandslagsläger. Tillbringade många timmar där dagarna innan jag fyllde 18 (29e - 30e dec 2005). Sedan har jag varit där många gånger efter det också. Dels som åskådare men även som spelare då vi försökt (och ibland lyckats) spöa BK Enjoy.

Norrlandsmästerskapen som jag sa att jag kommer ställa upp i, det är en tävling där alla damer i norrland får vara med i. Och med norrland menas Sunsdsvall och norrut, om jag inte har helt fel. Kommer bli jätteskoj. Vet dock inte än om jag kommer vara med på middagen på lördagskvällen, det beror på var jag kommer bo under helgen. Vilket jag inte har någon aning om alls i dagsläget. Men det återstår att se. Jag har ett tag kvar på mig att hinna planera sånt.

På måndagen kl 12:11 så går mitt tåg (X2000) från Sundsvalls Central och tar mig vidare till Stockholm, i första klass (såklart) Väl framme i Stockholm byter jag till ett InterCity-tåg som skall ta mig till Nyköping där jag byter till buss för att åka till Skavsta Flaxplats. Kommer vara framme där 17:15 om allt stämmer.

Mitt flax till Edinburgh kommer att gå, hoppas jag, klockan 19:20. Så två långa timmar av lidande. Jag verkligen HATAR att åka tillbaka hit. Vill stanna i  Sverige. Varje gång jag har varit tvungen att vänta på att få åka hit, förutom första gången (dvs två gånger) så har jag mått så illa. Har haft ont i magen. Tårarna har runnit båda gångerna. Har inte velat åka tillbaka. Vill stanna hemma i Sverige. Hos tryggheten, kärleken, vännerna och kylan.

Det är något speciellt med Sverige. Men jag tror inte att folk förstår det. Det är först när man varit tvungen (ja, trots att det var mitt eget val så har det stundtals känts som om jag har varit tvungen) att vara borta från Sverige en längre tid som man verkligen inser att 

Sverige är underbart. Jag har i tidigare inlägg (i annan blogg) skrivit om att jag inte gillar engelskan. Eller att jag snarare är trött på den. I Sverige kan jag göra mig förstådd, utan att behöva staka på orden, bli nervös och glömma bort massa ord. Hellre att folk hör mig svära och så, än att folk inte fattar nånting av vad jag vill säga.

Nej, jag ser verkligen fram emot att få flytta tillbaka. Till kylan, kärleken och tryggheten. Men även otryggheten och allt vad borgarna har ställt till med.

Jag längtar till i maj/juni då jag kommer bli sambo med Piotten på riktigt. Då vi kan börja leva ett riktigt liv tillsammans. Han med sitt jobb, sina hobbys. Jag med mitt jobb/plugg, mina hobbys. Men ändå ett liv tillsammans.

Nedräkningen har börjat…

Okej, nu är jag less.
Less på engelska språket, att inte kunna göra mig förstådd.
Eller jo, det kan jag ju. Men det är jobbigt. Jag är inte så
självsäker när det gäller min engelska och blir lätt generad,
stakar på orden och ja.. Det blir jobbigt helt enkelt.

Sen att jag 9 av 10 gånger måste fråga ''Ursäkta, vad sa du?''
när någon försöker prata med mig. Det är inte kul.
Det har aldrig varit roligt. Men nu börjar det gå över styr.
Tror nog att det kan vara en stor del av varför jag väljer att
vara ensam istället för att umgås med någon här.

Jag vill komma hem till Sverige och leva ett normalt liv.
Vill kunna vara bland folk där jag har lätt att göra mig förstådd.
Vill att andra ska kunna förstå vad jag säger, även om det är
svordomar, fula ord eller något fint.

Att leva här i Edinburgh är ett äventyr. Ett äventyr som till
början var roligt och intressant men som har gått över
till att vara torterande, jobbigt och  slitsamt.
Det tär på en. I alla fall mig, som inte är van.

Jag vet att jag gjorde rätt beslut i juni förra året, då jag valde
att tacka ja till denna utbildning. Men jag vet också att jag kommer
att avbryta detta äventyr två år tidigare än planerat.

Varför tycker jag då att det var ett bra beslut?
Om jag hade tackat nej hade jag blivit sur på mig själv
som inte tog chansen. Nu har jag gjort det, och jag vet att detta
inte var något för mig. Men jag chansade i alla fall.
Jag vågade göra något som jag aldrig ens hade kunnat drömma om.

Jag har gått miste om mycket hemma i Sverige. Men jag tror inte
jag hade gjort annorlunda val om jag stod inför beslutet idag.
Det var min tid, i september förra året, att göra detta. Av någon
anledning så var det just jag som skulle åka iväg, av allihopa.
Jag säger inte att jag tror på Gud, för det gör jag inte.
Men nånting tror jag på. Ödet kanske… Det var menat att jag
skulle åka ut på detta äventyr, och experimentera med mitt liv.
Vilket jag gjort nu, och det känns som om det räcker. Nu är jag
redo att åka hem igen.

När jag flyttar hem igen så har jag min lägenhet att åka hem till.
Där en underbar människa väntar på mig. Jag ser verkligen fram
emot att få dela lägenhet med honom, och kanske mitt liv?
Det återstår att se. Ett steg i taget. Och att dela lägenhet är ett
ganska stort steg, anser jag. Så jag måste få smälta det först.

Lägenheten ligger på ett mycket bra område. Rätt nära stan,
men ändå inte. Det är ett relativt lugnt område, med bra människor
och trevlig miljö. Vi kommer ha en bakgård med lagomt stor gräsplätt
som är våran. Sen har vi tillgång till en stoooor gräsplätt som
delas med alla. Våran utsikt är väl inte den bästa (Volvo), men det
går nog bra det med. Vi kommer ha möjlighet att grilla massor iaf.
Och det är ett stort plus, tycker jag.

Och bowlingen. Hoppas jag kommer kunna börja med den igen.
Bowlingsäsongen har slutat när jag väl kommit hem, men jag kommer
nog ta mig ner till hallen ändå ett par gånger under sommaren för
att känna på mina bollar (That’s what she said…) Det var ju ett bra
tag sedan nu. 152 dagar sen för att vara exakt. Jag längtar massor.
Abstinensen har aldrig varit så stor som den är nu. Men jag får
förtränga den så länge..

Nu har jag ont i huvudet. Det är varmt i mitt rum (trots att jag har
haft fönstret öppet sen i tisdags). Jag håller på att bli förkyld, gissar
jag. Hoppas jag orkar med något även om/när jag blir förkyld.
Får inte missa något på universitetet nu. Jag måste verkligen göra
allt och mer därtill för att inte gå under.

För er som inte vet nånting om mig, här kommer lite info vem jag är, vad jag gör och varför. För er som redan vet det, ja.. Då får ni veta igen.

Jag heter Anna Erikke Therese Baudin. Mitt tilltalsnamn är Therese. När jag föddes hette jag Anna Erika Therese Baudin, men för snart ett år sedan bytte jag Erika till Erikke. Varför? Jo, jag är 50% norsk, och Erika är ett försvenskat namn av min släkting Erikke. Ville helt enkelt ha mitt norska namn istället.

Jag är 21 år gammal. Har 3 syskon. En lillebror (Robin, 89a) och två storasystrar (Sandra, 86a & Maria, 82a)

Jag föddes i Umeå december 1987 som Umeås sista barn det året. Sedan dess har jag flyttat runt i Sverige över 10 ggr. Har bott i Boliden som längst norrut och i Gävle som längst söderut. Förutom senaste flytten, då jag flyttade till Edinburgh, United Kingdom, i sept 08.

På fritiden sitter jag mycket vid datorn. Det är min bästa vän. Det går inte en dag utan att jag sitter vid den. Kan sitta vid den i timtal. Just nu har jag en MacBook som jag är övertjust i. Det var ett bra köp av mig tycker jag. Tidigare hade jag en Dell Latitude D505 som jag fick låna i tre års tid, från John Bauergymnasiet som sedan köptes ut för 1500 kr. Det var den verkligen inte värd. Den ligger nu på mitt golv och oanvänd sedan nån gång i december 08. Annars, när jag inte sitter vid datorn är det stor chans eller risk, bedöm själva, att ni hittar mig på ett café. Mycket möjligt att det är på Costa eller Starbucks, som är mina två favoriter. Gillar även att vara ute och gå, och gärna fotografera.

Anledningen till att jag flyttade hit till Edinburgh var för studier. Jag kom in på Napier University. Sökte i februari 08. Fick samtal i juni om att jag hade kommit in, dock i annan stad än där jag sökte (som var Jerez, Spanien) Jag tackade ja till platsen i Edinburgh och fick ett par veckor senare hem ett brev om att jag kommit in. Skoj!

I Edinburgh trivs jag faktiskt bara bättre och bättre. Men det är nog för att jag vet att jag inte kommer stanna längre än till i juni. Hade jag varit kvar här till 2011, som planen var från början, hade jag nog bara tyckt att det skulle bli jobbigt. Varför? Ja.. Det är alldeles för mycket pengar allt handlar om. Visst, jag får lån från CSN. Så jag klarar mig den tid jag är här. Men sen då? De ska ju betalas tillbaka förr eller senare. Nu, i februari så har jag en skuld hos CSN på exakt 136 554 kr. Och jag har bara pluggat sen i september 2008. Känns lite i plånboken...

Jag gillar Napier University. De flesta föreläsarna och lektorerna är bra, lätta att prata med och ja.. Trevliga helt enkelt. Vi har ett underbart datorcenter. Jack Kilby Computer Centre. Stort, rymligt och med bra datorer. Synd bara att de flesta är Windows på. Men det finns några macdatorer också. Det är rätt bra.

Om jag inte hade kommit in på detta universitet, då hade jag nog varit kvar i Umeå. Förmodligen hade jag börjat studera på Komvux samtidigt som jag sökt massa extrajobb.

Tanken var att jag skulle studera här till och med juni 2011. Men nu blir det inte så. Jag har mina anledningar och jag flyttar hem till Sverige igen redan i juni nu i år (2009) De flesta i min släkt tycker att detta var ett bra val av mig. Att åka iväg och plugga. Stå på egna ben ett tag. Detta är ett "once-in-a-lifetime-moment" och jag borde ta vara på det. Så det gjorde jag.

Inom en femårsperiod från och med nu så tror jag att jag kommer ha studerat klart inom det jag nu vill och kommer studera inom. Förhoppningsvis har jag ett jobb inom journalistyrket. Eller inte långt därifrån.

Många har frågat mig hur det är att bo här, plugga på en annan ort och så.. Men jag tror nog att ALLA har frågat mig något som har med säckpipor att göra. Och ja.. Det spelas lite varstans. Nästan varannan helg är det någon som spelar alldeles i närheten av mig, på någon fest eller liknande. Annars hör jag säckpipor så fort jag är i "city". Nere på stan det vill säga. Det är helt underbart. Jag gillar säckpipor. Vill lära mig själv att spela det. Vore ju lite skoj att ha det som merit.

Något som däremot är rätt svårt, för mig, det är att hålla reda på vad allting kostar. Jag vet att en pund ligger och pendlar mellan 11 och 13 kronor. Men det tänker jag aldrig på när jag är ute och handlar. Det är nog ganska dumt ändå... Men ja, jag har fortfarande pengar. Och jag slipper svälta. Så det verkar ju fungera rätt bra ändå.

Från början var det här med buss, förlåt för mitt ordval, ett rent jävla helvete. Det går bussar från alla håll, hela tiden och går överallt. Man visste inte var man skulle, vilken sida om vägen man skulle stå eller var bussarna gick från. Men nu såhär efter 4 månader är det ändå rätt enkelt. Jag har börjat lära mig nu.
Dock har jag fortfarande problem när jag ska korsa en väg. Kollar oftast åt fel håll när jag ska gå över vägen. Men men.. Jag har överlevt hittills.

De skottska människorna är jättetrevliga. Eller ja, de flesta kanske jag ska säga. De är vänliga, trevliga att prata med och allmänt sociala. Det enda problemet där är att förstå vad de säger. Men nu går det relativt bra att höra vad de säger =) Jag kan erkänna att mitt engelska uttal har ändrats lite sen jag flyttade hit. På gott och ont.

Ja, det var lite om mig och vad jag gör här.

Hoppas ni tyckte att det var roligt att läsa.

På återseende!

...på era frågor. Kom igen nu! Jag vet att ni bubblar av frågor.

Ställ dem till mig. Det är inte så svårt. Skriv dem som en kommentar till något av mina inlägg. Snälla?!

Jag vill ha frågor!

Kan inte ni ställa frågor till mig?

Vad är det ni vill läsa om?

Är det något ni undrar över?
Kom med frågor! Jag lovar att besvara dem alla. På så sätt så får ni läsa om exakt det ni vill. Och jag som har sån idétorka får lite hjälp på traven.

Snälla. Kom igen nu! Jag väntar!

I Sverige blev jag 21 år. Grattis till mig.

Jag åkte från Gävle på fredagen, den 19e. Då åkte jag tåg till Sundsvall (första klass, i samma vagn som Sanna Nielsen btw) I Sundsvall hälsade jag på en bowlingkompis. På kvällen blev det lite god dricka i gott sällskap. Lördagen åkte vi till bowlinghallen, kollade på folk som spelade, käkade lunch, snackade med personalen. Blev även lite fönstershopping i Birsta Köpcentrum. På söndagen, innan jag åkte vidare, blev det lite mer fönstershopping på samma ställe. Varför köpte jag inget? Nej, jag hittade helt enkelt inget jag ville införskaffa mig.

 Senare den dagen åkte jag till Umeå, denna gång med buss. Kom fram strax efter 22. Då åkte jag hem till mamma och mormor, där även Sandra var. Pratade lite med henne och så, innan jag gick och lade mig.

Dagarna mellan där och julafton bestod av lite julklappshopping och även ett antal fikapauser på stan. Tror det blev fem eller sex fika på två dagar. Fika är gott, och underskattat.

Julafton blev riktigt lugn. Gick upp före åtta, hoppade in i duschen. Sedan bar det iväg till ICA Maxi för lite julmatshandel och lite sista sekunden-klappar. På vägen hem hämtade vi upp två av mina kusiner som skulle vara med oss på dagen.

Vi åt god mat, såg Kalle såklart, öppnade julklappar och umgicks.

När alla andra hade gått så spelade jag och min yngsta syster kort med varandra, drack lite julmust och käkade glass bland annat. Det var mysigt.

I mellandagarna så tog vi lilla Ford KA'n ner till Gävle. Det var mamma, Sandra, Marcus (min syster M's kille) och jag. Fyra pers i den lilla bilen är trångt nog. Men inte nog med det, vi hade ju våran packning med oss. Sen så hade alla med sig julklappar, både de vi redan fått men även oöppnade som skulle delas ut nere i Gävle med resten av familjen som inte firade jul i Umeå. Den resan tog mer eller mindre 8 timmar. Gah! Men vi kom fram till slut iaf. Då fick vi massa god mat. Men jag kunde knappt äta pga illamående från resan.

Dagarna gick, vi hade en till julklappsutdelning. Vi umgicks och hade trevligt. Sen kom MIN dag. Nyårsafton. Den dagen som jag föddes på, för nu lite mer än 21 år sedan, kl 14:02 för att vara exakt. Jag fick många bra presenter. Men den bästa måste nästan ha varit resväskan. En normalstor väska, som är lätt att packa i.
Efter nyårsafton fick vi besök av min bowlingvän från Sundsvall, Micke, på fredagen för att vara mer exakt. Vi tittade på tv, drack gott, spelade kort… Sen på lördagen skulle han spela tävling kl 13:30. Det gick inte alls bra. Men jag tyckte det var kul att kolla på ändå. Efter bowlingen så åkte jag till Scandic CH och checkade in. Sen till ICA Maxi, handla mat, till Valbo för att packa ihop mitt sista och sen bar det av till Scandic med mitt ex.

Där åt vi god mat (ceasarsallad), tittade på komedier, satt vid datorn, pratade.. Hade en bra kväll helt enkelt.

Dagen efter, på söndagen, åkte jag iväg till Skavsta flygplats. Usch vad jobbigt det var. Dels att säga hejdå till exet, men även att åka iväg från Sverige. Jag ville verkligen stanna. Stanna där tryggheten finns. Men aja.. Var ju tvungen.

Nu är jag i Edinburgh och har varit det i snart tre dygn. Shit vad tiden går fort. Känns som om det var igår jag kom hit.
Var en jobbig gårdag på univeristetet. Började kl 9 med två timmar föreläsning inom ämnet ljudteori. Sedan två timmar tutorial inom samma ämne. Men tiden gick relativt snabbt iaf.

Nu har jag två grejer kvar innan jag kan slappna av. Det är java som måste göras, och det i ilfart med tanke på att det ska vara klart på fredag. Sen är det ljudteoriprojektarbetet som ska bli klart. Måste klippa lite och så. Men det är iaf roligt, så det ser jag framemot.

Nu ska jag börja med java.
Tjo svejs
Ta hand om er!